Psalm 295 Kom låt oss nu förenas här

Ombedd att lyfta fram en favoritpsalm har jag stannat för psalm 295, Kom låt oss nu förenas här, en psalm som jag förstått hörde till den östafrikanska väckelsens sångskatt.

Den psalmen har jag tyckt om ända sedan mina tonår och jag har försökt fundera på vad det är i psalmen som gör att jag tycker så mycket om den. En orsak är säkert den melodi som psalmen har, en glad och sångvänlig psalm. Men huvudorsaken ligger nog ändå i texten, som jag tycker att faktiskt väldigt bra återspeglar de tre kärnord vi har i vår församling: Gemenskap, glädje och helighet.

I psalmen understryks gemenskap. ”Kom låt oss nu förenas här” talar om gemenskapen mellan oss som kristna. Och den gemenskapen utvidgas till den himmelska världen när vi lovsjunger med änglarna och helgonen. Gemenskapen utvidgas dessutom till hela den världsvida kyrkan i det att lovsången bärs fram ”från folk av alla språk”.

Glädjetonen i psalmen är tydlig. I refrängen får vi flera gånger stämma in i ”Halleluja” i refrängen och psalmen betonar lovsångens betydelse och kraft, här i kampen och en gång vid befrielsens dag.

Heligheten i psalmen kommer tydligt fram i riktningen i texten. Det är ”Guds lamm som segrat på Golgata”. Kristuscentreringen och betoningen av Jesus försoningsdöd och uppståndelse är i centrum. Det är ”Lammets sång” vi sjunger redan här och nu. Och den sången skall stiga stark vid tidens slut.

Jockum Krokfors

Psalm 390 Tryggare kan ingen vara

har vandrat med mig genom livet och betyder väldigt mycket för mig fortfarande.

Jag har ekumeniken i blodet och generna. Min farmor, farfar och min far hade baptismen i sina gener och blod och mormor, morfar och min mamma hade det evangelisk lutherska i sina gener och blod.  Mitt föräldrahem bestod av två bostäder. I den ena ändan av huset bodde farmor och farfar och den andra ändan bodde jag och mina föräldrar. Farfar dog innan jag föddes, så honom har jag aldrig träffat. Min farmor var medlem och aktiv i Forsby baptistförsamling.

Jag började i söndagsskola redan i 3-4-års ålder. Det var min farmor som förde mig till söndagsskolan och det var till den evangelisk lutherska församlingens söndagsskola i Forsby bykyrka i Forsby, trots att baptisterna i Forsby hade en egen söndagsskola. Säkert hade hon och mina föräldrar diskuterat val av söndagsskola.

Som minne från söndagsskolan fick jag redan 27.5.1973 en alldeles egen Barnens Sångbok med Söndagsskolsånger vid terminens våravslutning. Det var som julafton för mig att få denna sångbok. Jag hade sett att de äldre i söndagsskolan hade en egen och hade nog avundsjukt sett på dem som fick ha en alldeles egen sångbok. Då var jag endast 5 år gammal. Den har röda plastpärmar och jag har den kvar i min ägo. I denna sångbok har Tryggare kan ingen vara nummer 144 och jag har sjungit den flitigt, eftersom sångboksbladen där är riktigt nötta och i registerförteckningen i sångboken har jag streckat under nummer 144 med blyertspenna.

Lina Sandell skrev denna psalm år 1855. Psalmens ord innehåller bärande krafter och ger mig fortfarande trygghet i livet.  

Helena Joskitt

Psalm 311 Sången om Kristus

En favoritpsalm är "Sången om Kristus" med text av Sigurd Norrgård, Psb 311.

Det är ingen typisk doppsalm men vi har sjungit den på båda våra barns dop. För att vi tycker om den, både texten och melodin.  Våra barns dop var i Socklot bönehus. Det var stora släktfester med många gäster, och då har texten passat bra. Kantor vid tillfällena var Lars Wikström, min mans kusin, och dåförtiden, det är ju 25 år sedan, kantor i Sibbo.

Bernice Haglund-Wikström